sandraochstephanie

Det var fruktansvärt deprimerande att vakna och veta att vi skulle åka hem. Det var ännu mer deprimerande för Stephanie då hon drömt att hon skulle gifta sig med sitt ex som hon var ihop med i 6:an. Men de ställde in det som tur var! Någon som drömt något konstigare?
Vi åt frukost sen packade vi ihop allt så vi kunde gå runt på stan lite innan det var dags att ge sig av till centralen.
Först gick vi till samma musikaffär som igår för att dreggla lite till. När vi hade gjort det ett tag gick vi till en annan musikaffär där Tomas hoppades på att hitta sin drömgitarr. Istället hittade han sin drömförstärkare vilket gjorde honom på så dåligt humör att han inte kunde köpa någon gitarr. Surpuppa ;D
Linnea kom och mötte oss där också. Såå roligt att få träffa henne innan vi åkte hem till vår bajshåla.
Stephanie och Sandra fick den hemka insikten om att de inte ätit pizza i Stockholm. Så det blev pizza till lunch. Vi satt i pizzerian tills vi fick bråttom. Då gick vi och mötte Filippa. Sen skyndade vi oss hem till Tomas för att hämta väskorna. Efter mycket dramatik och ett trasigt hjul kom vi fram till tåget. På vägen kom Jocke också. Allihop trängde in sig i tåget för kramkalas. Stephanie grät och Sandra kramades. För att inte tåget skulle åka medans de var på (vilket vi tyckte lät som en bra idé) hoppade de av och stod utanför fönstret. Där stod Tomas och reta Sandra med hundögon.
Vi kan ju säga att panik, tårarfloder och hyperventilation är milda ord för vad som hände när tåget åkte. Stackars de andra passagerarna. Men skitsamma!
Men vi kom inte långt. Efter en timma satt vi fast på en station i en och en halv timma. Seeegt! Under hela resan satt vi och önska att vi kunde spränga Lidköping...Kanske inte så barbariskt men iallafall. Efter Laxå någon gång körde vårt tåg om det tåget som Stephanies mamma var ute och körde. Hehe! X2000 är bäst!!
Vi kom äntligen fram i Skövde kvart över 9, 2 timmar senare än vad det skulle ha tagit. Under tiden hade Sandras stackars lilla mamma fått sitta och vänta med alla barnen. Plats i bilen fanns det inte men with the grace from God kom vi in. Om vi hade krockat hade det varit buy buy Stephanie. I Lidköping släpptes Stephanie av men Sandra fortsatte ut till ingenstans på Kålland (som man knappt kan se på kartan på eniro...).

Vi vill säga ett stort TACK till alla som har stått ut med oss, matat oss, umgåtts med oss och tyckt om oss under det här fantastiska äventyret som det varit för oss!!!! Det hade inte gått utan givmilda familjer som öppnat sina hem för två små LiDköpingsbusar! Gud välsigne er!!! Ni kommer alltid finnas i våra böner och hjärtan!! Vårt liv skulle vara oerhört tråkigt utan er!

Ett stort tack från våra föräldrar också! Men alla kan väl hålla tyst om det här för Stephanies pappa va? =P


'Til next time,
We Love You Guys!!!


/Sandra den Store & Stephanie-sidekicken alla älskar XD

P.S. LiDköpingsbusarna saknar och älskar sina Stockholmsgalningar! Planera er resa hit snar, annars står vi inte ut!!